MrsRan

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Madeleine - 21 september 2010 15:34

Anser mig själv inte som den bästa bloggaren! Tvärtom, sääämst! Det jag skulle vilja ha istället är en egen hemsida som man kan rusta upp precis som man vill. ÄR ju ändå kreativ, men har jag ork? Inte jämt iallafall och det är väl det man måste ha ändå.. Suckar!


Hänt idag: Tatuerat Malin, dammsugit och inte mycket mer... Tänkt att jag skulle röja i hela lägenheten, men återigen så finner jag ingen ork. Ovanligt seg idag. Är det vädret? suckar igen..

Bilder på tatueringen kommer en annan dag.. Just nu är allt bara depptråkigt!

Hej!

Av Madeleine - 16 september 2010 15:03



I can´t fucking hear youuuu!

Av Madeleine - 14 september 2010 16:57

Det var fan inte lätt att kliva upp imorse när man blivit så van att sova på mornarna!

Men upp va det ba! Basmöte på arbetsförmedlingen klockan nio, sen var det bara hem och duscha efter det och sen iväg till gyn!

Allt såg bra ut och jag känner mig tipp topp! Alltid skönt och veta att allting står rätt till där nere! Nog pratat om det ;)

Imorrn blir det på´tt igen, tatuering asså! och nu har vi mera tid att arbeta på så det känns ju skönt!!

Har egentligen inte så mycket att skriva idag, skulle kunna somna sittande..

  ZzZzZzZzZz...

Av Madeleine - 13 september 2010 15:33

Det sket sig! Skulle tatuerat Jocke idag (min syssling)! MEEEN tiden var knapp och den mest jävla detaljrika tatuering som världen skådat tog ju för fan bara en timme att rita upp och så vände jag den åt fel håll på stencilpappret eftersom jag fick för mig att det var på den sidan han skulle ha den! MEEN NEEJ!! Så det får bli imorrn istället, ska sitta barnvakt om 2 timmar ! Och hade jag börjat tatuera honom efter jag ritat om den igen så hade jag bara hunnit dra ett streck sen skulle tiden varit ute!   

Ägnat massor med timmar åt ingenting! Var bara rensa studion och packa in igen!

Suckar åt denna pissigt regniga dag!


Av Madeleine - 11 september 2010 16:27

Kollade precis på kanal 9 "bakom lås och bom på fängelset San Quantin". Otroligt intressant program där man får se en snubbe intervjua fångarna där inne. En fånge som han intervjua hade en dom på 521 år varav 11 livstidsdomar. Det skulle kännas sådär asså! Helt otroligt vilka domar dom får i USA! Vilket jag helt ärligt tycker är bra. Men det jag inte fattar är om det funkar i USA, varför funkar inte det i Sverige? Här har vi världens löjligaste domar! Du kan inprincip komma undan med att ha mördat en annan människa och sitta av en tid på kanske 12 år. Vilket också är livstidsdomen i Sverige! Hur sjukt är inte det?

Jag känner att Sverige skulle kunna lära sig ett och annat av USA när det gäller rättsystemet på straff. Har man begått ett stort brott som innehåller pedofeli, mord etc, etc så borde man bli inlåst för evigt! För har man det tänket att man helt iskallt kan begå ett sånt brott så borde man heller inte få se dagens ljus igen! Och personligen tycker jag allt har blivit så mycket farligare. När man själv var liten kunde man gå flera kilometer till skolan ensam utan varken mobil eller annan kommunikation! Medans idag så blir man bara livrädd att tänka tanken på att barn skulle kunna gå flera kilometer på egen hand utan att någonting skulle kunna hända.

Man var mer självständig helt enkelt! Är detta pga rättsystemet i Sverige?

Har kriminella blivit mer modiga att begå brott och sedan veta att dom inte får sitta så länge iallafall?

Jag förstår bara inte hur USA´s rättsystem inte gett någon inverkan på Sveriges rättsystem?

Helt sjukt om du frågar mig!

Av Madeleine - 11 september 2010 00:46

Som nu blivit lördag då klockan är över tolv.

Käkade Tacos ikväll med Rickard och våran vän Ronnie "P".

Slitna grabbar iallafall, dom var fett på G att hitta på någonting ikväll men det blev TP och sen somnade dom sött i sofforna. Bara jag och katterna vakna!

Som sagt har man jobbat en hel dag så orkar man inte hitta på någonting på en fredagskväll längre.. Inte som när man var yngre och kunde dricka en hel helg utan problem!! Man blir bara äldre och tröttare!




Läste min kompis blogg nyss: www.MizzModig.bloggplatsen.se

Hon hade satt in ett inlägg om en annans blogg angående hemlöshet och narkotikamissbruk. Har hört om missbruk hela mitt liv och vilken skada det kan göra mot dig. Pappa missbrukade en stor del av sitt liv innan min bror kom till och han fick en uppenbarelse att livet inte bara bestod av att hitta drogerna för dagen för att klara sig. Han bestämde sig för att lägga av mitt i sitt knarkargäng. (Detta var 1979).

Men som ni säkert förstått så förstörde drogerna hans liv i vilket fall som helst, eftersom han någon gång under tiden som missbrukare använde en gammal nål och fick hepatit C. Det var så allt började för 11 år sen då han fick reda på att han var sjuk första gången. Vad jag har fått veta och lära mig under tiden min pappa var sjuk var att hepatit C är en sjukdom dom fortfarande forskar i. Så det finns ingen direkt färdig medicin för sjukdomen. Man kan säga att han var som en jävla försökskanin under dom åren han försökte bli frisk från sin hepatit C. Och ett rent jävla helvete hade jag som barn under den tiden. Var bara 14 år då pappa fick reda på det och under dom åren går man igenom en ganska tuff period som tonåring, men det var bara för mig att bli vuxen eftersom medicinerna som min pappa tog förvandlade honom oftast till en värre omogen "tonåring" än vad jag själv var. Det absolut jobbigaste var bråken som blev mellan oss då jag som trotsig tonåring inte förstod innerbörden att "HÅLLA KÄFT" när vi var oense om vissa åsikter. Året jag fyllde 18 träffade jag min nuvarande pojkvän och då blev vändpunkten till att bara dra därifrån. Gick första året i gymnasiet men hade turen att få bo hos Rickard dom veckorna när det var som värst mellan mig och farsan. Vissa gånger bodde jag hos honom någon månad och hörde inte ens av mig till pappa. Den enda jag ringde till var mamma och hon hjälpte mig med pengar till Rickards mamma då morsan kände samvete över att jag fick bo där. En dag ringde mobilen och såg att det var pappa som ringde, nervös över vad jag skulle få höra denna gång plockade jag upp telefonen och rösten som hördes från andra änden var någon helt annolunda från vad jag hade hört dom senaste 3 åren. Han berättade att han hade slutat med medicinerna pga att han kände att han inte var sig själv och att han kände att inte pallade med sitt temprament han fick av dom. Det var som om jag fått tillbaka min pappa från det döda och jag blev så lycklig av att få höra hans ljuva stämma igen.

Någon månad efter han slutat medicineringen fick han reda på att han hade cancer och resten har ni säkert redan läst.

Men min poäng med detta är att man inte ska livet för givet. Jag har varit med om att förlora min pappa 2 gånger bara det att andra gången så var det för gott!

Temprament har han alltid haft men hepatit C medicinerna var fan inte att leka med.

Dessvärre var det som hans personlighetklyvning kom tillbaka hans sista år i livet, han blev återigen elak och kom ofta med psykisk misshandel mot både mig, min bror och framförallt mamma. Men värst fick min mamma utstå. Ändå stannade hon hos honom då hon kände att hon inte ville lämna honom när han var så sjuk! Jag vet att pappa kanske inte menade allt han sa och oftast fick man lägga det döva örat till för att inte känna sig sårad! Han var superdeprimerad och hade en sån otrolig dödångest, vilket inte ofta var så rolig att höra.

Idag har vi börjat läka alla såren och vi vet att pappa inte alltid varit så som han var på slutet och vi har alla förlåtit honom för sina verbala påhopp.

Men jag minns en sak han sa veckan innan han dog och det var:

-Om jag ändå hade valt den bättre vägen än drogerna, då hade jag inte haft den här skiten idag!

Tänk så fel det kan gå!, man känner sig duktig för att ha tagit sig ur en skitsjukdom som narkotikamissbruk till att gå till en annan.

Min pappa var inte en elak människa men sjukdomar kan verkligen personlighetsförändra en! Han var en rak och ärlig person och ogillade ynkryggar. Jag har lärt mig att stå på egna ben och fått en bra uppfostran trots skit och den lärdommen kommer jag bära med mig för resten av mitt liv.

Det jag är glad över idag är jag fick se den bittra sanningen om vad som kan hända, även om jag inte gillade den sanningen när jag var tonåring. Den har gjort mig stark och trots farsans bakgrund så var han ändå min HJÄLTE!

 

 

 

Av Madeleine - 10 september 2010 12:52

Vad är detta för skit??

 


Seriöst?! vad är det för skit som får lov att sändas på kanalerna? Är det typ en annan version av Big Brother där det går ut på vem som knullar mest i huset!?

Såg första avsnittet och blev helt jävla chockad över hur mycket man fick se när dom sexar! Och sen hur gamla är dom? va faan lär er dricka normalt! hur kul är det när någon idiot kommer fram och ska slicka en i ansiktet och hoppa på alla som värsta barnrumpan med för mycket alkohol i kroppen!


NEJ FY FAN! KANAL 5 SKÄRPNING!!!

Av Madeleine - 9 september 2010 11:50

En och en halv månad sen pappa dog och nu ska han äntligen få komma ner i jorden. Känns konstigt fortfarande att han inte finns längre, kan få för mig att ringa honom ibland om det är något jag skulle vilja visa honom som visas på tv eller bara för att prata. Också då man kommer på sig själv i sista stund.


"Somliga säger att vi lever i evighet, fast döden är det sannaste som dom vet. Andra säger lycka finns i ett ögonblick, fast dom aldrig hann ifatt det dom fick."

- Cornelis Vreeswijk.

 

För er som kanske inte visste vad Cornelis dog av så dog han faktiskt av samma sak som pappa, levercancer. Och för er som inte visste det så skrev han sommarkort precis innan sin död. Önskar att pappa också orkat göra någonting precis innan sin död, inget stort men som att gå ut och äta något eller kanske gjort någon resa sitt sista halvår i livet när han fortfarande var OK. Det som är så sjukt med cancer är att antingen märker man verkligen av att en person har cancer eller så heter man Mats som min pappa som man inte märkte av alls att han hade cancer förrutom dom sista dagarna i hans liv. Då såg man verkligen vad denna sjukdom kan göra mot en.

Kommer aldrig glömma just det samtalet som jag fick från mamma, och som så många gånger innan så åkte man bara dit och hoppades på att det inte riktigt var dags än. Men denna gång var det verkligen så... Jag och min bror kommer dit runt halv sex den 26:e juli en måndag. Står och pratar med mamma i köket en stund innan vi går in till pappa som ligger i sovrummet. Trodde jag skulle vara beredd på att se honom, men han var som förändrad på bara en veckas tid. Han såg ut som ett tunt skal bara, och likblek med jätte tung andning.

- Någonting hände i fredags, berättade mamma.

Tusen frågor kom upp och det visade sig att pappa hade känt att någonting konstigt hade hänt då på fredagen, han hade sagt till mamma att nu känns det inte så bra i min kropp. Därefter kom läkarteam dit och konstatera att han hade fått en propp i lungan pga metastaserna. Dom ville få in pappa på sjukhuset men bestämd som min pappa var sa han strongt nej. Tror det var där också som min pappa förstod att det inte var någon idé eftersom han säkert kände att han skulle bara skjuta upp sin död yttligare en vecka, och för vad?

Skulle nog också känt samma sak som han och respekterar också hans önskan.

Min bror som inte hade träffat pappa på ett tag blev helt chockad av att se pappa så tunn och orklös. Dessutom hade han svårigheter att prata. Satte oss på sängen brevid honom (jag på golvet nedanför), han fatta tag i brorsans hand och satte sin andra hand på mitt huvud. Tårarna rann ner för våra kinder när vi verkligen förstod att detta var sista gången som vi var nära honom, kände hans doft, titta han i ögonen trots att han knappt orka hålla upp dom. 7 timmar efter att vi kommit dit dog han. Så glad ändå att han fick dö hemma och hade oss i familjen samlade runt honom så att han inte kände sig ensam när han lämnade jordelivet.

Men saknaden är stor och det går inte en dag utan att jag tänker på honom..


Min brorsa och jag ska sätta oss ner och kolla igenom alla fotografier på oss allihopa genom åren och jag ska proppa mig full med kort på honom medans han fortfarande var frisk. Dessutom ska jag göra plats för pappas älskade tändarsamling i mitt hem.  Men en del kort på min dator har jag hittat när man kollat vad man har.

Hitta det här kortet på pappa och Rickard en varm midsommarkväll för 3 år sen:

Kan det finnas mer lycka i ett kort?

Detta kort gör mig glad, för vi hade så förbaskat kul den gången!

En annan sak jag hittade är ett filmklipp från en av alla våra familjemiddagar.

  

Saknaden efter dig pappa är oändlig!

Älskar dig!!


Presentation


27 år, bloggar om allt och ingenting! Nygift med världens bästa man, boende i ROCKENS CENTRA, Upplands Väsby!


Fråga mig

3 besvarade frågor

Omröstning

Spelar du någon sport?
 Handboll
 Fotboll
 Bandy
 Tennis
 Nej
 Ja
 För lat!
 Vill men har en skada =(

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Guestbook


Skapa flashcards